Högskär (SB), 16 NM

Vi väljer start på lördag morgon, då det regnar på fredag kväll. Dessutom är vi sena med tanke på att solen går ner så tidigt. 

Det blir start med m/y Hedvig från bryggan vid 10-tiden. Väl ombord stuvar vi undan och inser snart att problemen Gasten talat om med att starta motorn beror på låg spänning i startbatteriet. Det är knappt så startmotorn orkar vrida runt. Inte en chans att starta. Skipper fixar till provisoriska startkablar av åskledarna. Försten är måttligt imponerad när Skipper tar på sig neoprenhandskar, för att inte själv kortsluta cirkeln med de oisolerade vajrarna. Svensken däremot har inget att invända och startar glatt. 

En halv timme senare än planerat är vi på väg och tar genast in ett rev, då vinden verkar lite starkare än prognostiserat. Det blir kryss och utanför Brudholmen tar vi in andra revet. Sjön går dock hög och yngre halvmatrosen tappar humöret lite innan Äggskär. Vi bestämmer oss för att motormarscha, vi vill i varje fall inte släcka Svensken innan batterierna laddats ordentligt. Storen får stanna uppe med sina 2 rev, för att ge stöd i den höga sjön. Vinden är stadiga 12 m/s, mot utlovade 5-7. I byarna drar det på ordentligt. 


Vid Emsalö lotsstation fäller vi ner och tar faret N om Onas. Just när vi vänder S, kommer en regnfront över oss. Vi hinner just få full regnmundering på hela besättningen, när regnet lättar. Äldre halvmatrosen visar i alla fall prov på bra sjömanskap och hjälper skípper medan de andra klär på sig. 


Vi kommer fram vid 15-tiden. I den kraftiga sidavinden missbedömmer Försten avdriften i relation till bojen, men gör ett klogt beslut att avbryta landningen och tar ny ansats. Vi landat tiktigt snyggt, trots att ingen besvärar sig ut för att ta emot. En hamn full med besättningar av socker. På riktigt har regnet faktiskt slutat vid dethär laget. 

En timme efter oss kommer s/y Wilhelmina och lägger sig vid vår sida under vinden. Dom har med sig en motor till Lilla Wilde, som inte provkörts än. Vi riggar på motorn på jollen och pojkarna står i par och väntar otåligt. Dessvärre får vi inte motorn att starta. Tändstiftet är också svåråtkomligt och ingendera dieseldrivna farkosten har en tändstiftsnyckel i rätt dimension ombord. Det är snopna miner, när det inte blir något motorpärtsände. 


Skipper har redan förberätt förrätten medan vi väntat på Wilhelmina, som hämtar huvudrätten med sig. Vi tar upp kockandet till stugan som har fin Weber på terassen. Vi dukar upp i stugan och tillreder en festlig middag i det dramatiskt skiftande vädret.

 

Det blir chilimarinerade tigerräkor, vitlöksmarinerade kammusslor och gulrot med örtolja samt örtmajonnäs med fartygens skumpa till Sedan dijon-ört-vitlöksmarinerad lammrostbiff med auberginekaviar, Sikli, bladkål och bönor. Fartygens rödvinsboxar till (Duoro och Toscana). 


Till all lycka har vi bytt ena båtens bastutur från kl 19 till kl 20, med s/y Gabriéla. Det är knappt så vi hinner nu heller. Skepparna tar med pojkarna i bastun. När förstarna fixat undan middagen hämtar de matroserna, så att skepparna får ta ett lugnt bad till. Sedan blir det dambastu. Vi lever in i forneldarnas natt med varsin stormlykta över sittbrunnarna. Samkvämet uppe i stugan får vara för vår del, med sovande juniorer ombord. Vi samlas dock i Ellidas kajuta för lite gorgonzola och vin. Gorgonzolan gör sig utmärkt med kanadensiska Red Leaf icewine. 

Annonser

Sveaborg, 31 NM

Gasten har rutiner från den gamla goda tiden då man faktiskt vaknade klockan 8.00 för att hinna höra sjövädret. Som vi vet finns det ingen orsak att ändra på fungerande koncept. Frukosten serveras på de praktiska små frukostbrickorna, vilken tur att det finns av dem ombord! Ett dis lägger sig över hela Äggskärsfjärden och tätnar under frukosten. Vi kan alltså diska i lugn och ro och besättningen hinner till och med ta det morgondopp som utlovades föregående kväll, men inte blev av genast vid kl. 8.

Tillsammans med gubben från grannbåten hinner Gasten förarga sig över den jätteflock med skarvar som flög över Äggskär och tycks ha konferens just vid hamninloppet. Dimman lättade åtminstone av deras ankomst, kanske till och med vattenmolekylerna avskräcks av den lukt deras avföring har.

  
Det är en god bit vi har framför oss och med en vind på 2-3 m/s tar det en stund att segla hela vägen till Sveaborg. När vi seglat över Sköldviksfaret väljer Gasten därför att ta det yttre faret. Det känns onödigt att kryssa mellan holmarna i den nästan obefintliga vinden, nu satsar vi istället på lite längre slag. Att ta det yttre faret är dessutom ingen tokig idé då vi får ett långt slag ner mot Söderskär och hinner njuta av vår lokala fyr i horisonten en god stund. Visst ser den ju ståtlig ut där den tornar upp. Att Tove fått inspirationen till muminfyren härifrån är inte en överraskning.

  
Havsbrisen som vi väntat på ger oss lite bättre fart i en dryg timme varefter det igen sakta börjar dö ut. Vi har inte skyndsamt någonstans och seglar i den takt vinden för oss ända till utanför Sandhamn. Här dör vinden helt och vi har en bit kvar. Alltså väljer Gasten nu att lära Milla något nytt och skickar henne på fördäck för att hissa konen då svensken inleder arbetet. Rätt ska vara rätt! Men storen halar vi inte före vi måste, det finns ju en chans att få lite vind ännu. Det tar dock inte mer än fem minuter före Gasten, som sin far, tappar tålamodet och ger över rodret åt engelsmannen. Av vilka två hon lärt sig segla går det inte att ta misste på.

  
Vi tror oss ha klarat undan trafikrusningen utanför Gustavs svärd då både Silja och Viking slunkit iväg före vi når inloppet, men ack så fel vi har. Viking FSTR kommer gasande just då vi ska korsa faret, gasten inser att nu är vi rakt på kollisionskurs och väljer den här gången att ta bort gasen och lova undan. Alla har vi våra sätt, men att mäta vem som är snabbast, Ellida eller en katamaran-färja, det kändes inte som at bra idé just idag.

Gästhamnen på Sveaborg är ordentligt full och vi får cirkla ett varv och försöker hitta plats. Det finns bara småbåtsspiltor lediga och förvånandsvärt många HSK båtar ligger vid bryggan. Vi lägger oss utanpå en Ocenais 40 som ligger sidan till innanför bryggan. Att angöra sidan till vid en annna båt känns riktigt spännande för besättningen men vi tar det lugnt och försiktigt och gör säkert hamnens snyggaste landning den här kvällen! Vilket i och för sig är lätt att säga då man inte sett nån annan landa och vi tagit den sista platsen i hamnen. HSK båtarna som Gasten redan förargat sig över har dock sin förklaring. Det är ju flytande båtmässan på Drumsö som bäst!

På båten framför oss råkar Sabina stå på däck, en annan studiekompis från Åbo. Hon har seglat några dagar med sin pappa ombord på s/y Carmencita. Funktionärssjöbjörnsvimpeln under styrbords salning skvallrar dessutom att här är en av Skrubbös värdar.

En annars mycket trevlig segningsdag får dock ett lite tråkigt avslut då vi Åbobor på distans får följa med händelserna i Åbo.

Äggskär, 6 NM

Gasten vaknar piggare än vanligt hemma hos Försten och Skipper. Idag bär det ut på en liten seglats, bättre skäl att vakna tidigt en torsdagsmorgon är svåra att hitta. Efter lite kontorsråttetid för studentkåren är det dags att styra nosen mot Ellida.

Bunkra bör man annars dör man är ett mindre känt talesätt, men ack så sant. Vi stannar inte bara i en utan två butiker för att handla med den första delen av besättningsförstärkningen, Milla. Den här gånge har Gasten nämligen tagit på sig skippers roll och plockat ihop en egen liten besättning bestående av studiekompisar från Åbo.

Före vi kan segla iväg måste vi dock dra vårt strå till stacken för fyrprojektet och bär ännu upp dörren vi just kört ut till holmen. Väl vid bojen då maten är undanstuvad sakna Gasten sin telefon, den har gömt sig riktigt ordentligt och går inte att hitta ombord så en extra sväng till Magibad står på spel före vi kan åka iväg.

Det blir en lätt och solig eftermiddags-slör ut till Äggskär. Svensken får dock surra på tomgång nästan hela vägen, det gäller att ladda ackuna då man kan.äggskär visar sig vara en perfekt destination såhär första kvällen, dels är vi i ham passligt när hungern tar i och dels är det en nostalgitripp före hela besättningen som inte varit ute här sen barnsben.

 Ombord på Ellida är det tydligen en del av en skeppares ansvar att se till att dess besättning inte svälter. Vi gör inget undantag och Gasten får ställa sig i köket när besättningen ansvarar för skärandet av grönsaker. Den här gånge är dock menyn inte bara vegetarisk utan delvis vegansk men med lite kreativitet ska även det gå att lösa. Dagens champigon och spenat risotto blir riktigt god trots allt. Gasten väljer att strö parmesan på sin egen portion, nån hejd på det roliga får det ändå lov att vara.

  
Att komma ihåg att ta bilder till loggboken får vi ännu jobba på lite.  Framför allt då minken som bor under stenbron inte går med att visa sig ordentligt då man har kameran redo utan springer glatt endast då telefonen är utom räckhåll.

Medan vi sitter i sittbrunnen och skriver loggbok ser vi hur det blixtrar ordentligt på flera håll i horisonten. Gasten tänkte lokalisera åskledarna i god tid ifall de behövs under natten, men då de inte hittas på sin plats får vi konsultera Skipper per SMS. Alla tänkbara ställen vi tillsammans kommer på är  dock åskledarfria, men vi kan sova lugnt i alla fall då åskvädret håller sig vid Estlands kust och vi bara får lite plötsligtbregn över oss.

Fallholmen (12 NM)

Morgonen ljusnar med strålande solsken, vi njuter av frukosten på aktersoldäck i all sköns ro med extra krydda av nyplockade blåbär.

IMG_1196

Disken stökas snabbt undan före vi lägger av. Trots att infarten ser mycket stenig ut är den klar och har ett djup på 5 m. Det blåser frisk SW så vi tuffar tillbaka till Napoleons kista och hissar segel i skydd av Rågskär, försten bestämmer dig för att  direkt ta in ett rev i storen. Vi slörar ut söder om Onas. Utanför Emsalö rullar det ordentligt så försten fortsätter med pysslandet och lägger en preventer trots att den knappast behövs trots vindobservation på 11m/s med denna vindriktning.

Utanför Skallerhamn seglar vi förbi en SB som rullar förskräckligt med enbart focken ute. Trots att det är glest med båtar i faren är det glädjande att se att enbart en segelbåt bestämt sig för att inte segla. Men vi är den ända som envisas med att ha båda seglen hissade i medvind. När vi rundar Äggskär kommer sjöbevakningens helikopter flygande mycket lågt. Vi såg den flyga österut när vi lossade och senare hör vi att de varit och räddat en herre som skadat sig i den höga sjögången på en segelbåt utanför Lovisa.

IMG_1197

När faret vänder in till Fallholmen är vi tvungna att gippa, den går gallant och vi kan sträcka in förbi de  nästan tomma stugorna på holmen, även här synns det är semestern är över för de flesta. På vår egen udde kan vi konstarera att den halvfärdiga fyren syns lite till havet men när vi får den målad lär den nog inte mera störa havstrafiken ett dugg.

IMG_1194

I Gunbodaviken halar vi segel och lyckas förtöja vid bojen trots att Hedvig redan ligger där. Semestersegligen är slut och vi får lov att städa undan och packa. En skön och avslappnande seglats har vi fått avnjuta med vår unga dam Ellida 20 år. Planen är att åka ut på minst en höstseglats ännu men före det skall lilla projektet Fyren slutföras och Ellida får vila ut vid sin egen boj i den trygga viken.

 

Killingholmen (BSS) 19 NM

Morgonen ljusnas lite grådaskig men skipper stiger pigg upp vid flagghissning. Försten kravlar sig även ut koj och förbereder frukosten i hänsyn till skippers avslutade semester. När skipper går iväg för att hitta en buss som tar honom till jobbet kryper försten ner i barbordsoffan med en bok, det finns vissa fördelar med lärarjobb..

Försten orkar dock inte ligga så länge och njuta utan diskar undan, städar lite och tar den fina nya Pelle P skjortan som inhandlats i Barösund under armen och knallar upp till kärringfällornas bulevard. På Pelle shopen är man vänlig nog och utan dess mera förklaringar byta ut skjortan som hade ett knapphål för lite, varken skruttorna eller sjögräset som kan skönjas på ryggen hindrar den goda servicen. Försten är som i paradiset i den lilla butiken med alla Pelle P kläderna men lyckas hålla plånboken stängd denna gång.

Det blir ännu en tur till matbutiken och sondering av marknaden på nya seglingsstövlar. Försten får ett par nya och skipper kan hända får ett par likadanna till sin bemärkelsedag om några veckor. När butiksbestyren är avklarade meddelar gasten för om masten att hon är klar men hungrig, hon har plockat med skipper och anländer till hamnen för en sen lunch. Det droppar några regndroppar medan vi äter men himlen klarnar upp och damerna förbereder avfärd efter lite vattenpåfyllning. Vi lossar perfekt före passagerartrafiken blir som livligast utanför Helsingfors, både Tallink och ett kryssningsfartyg lägger ut efter oss. Utloppet mot öst är lite utmanande med alla tillfäliga prickar men vi klarar navigeringen väl med lite hjälp av Salemate appen. Seglen hissas och vi slörar ut förbi Sveaborg, just före Gustavsvärn kommer m/s Gabriella emot och gasten för om masten konstaterar att shoppen stänger, tur att vi shoppat klart.

Det blir läns förbi torra häst i ett nästan tomt far, två segelbåtar  går före oss och en slörar in mot Villinge.  Man ser tydligt att semestern är slut för medparten, eller så är vi bara sent ute. Vid radarmärket utanför gustavsvärn får vi inte pricakrna att stämma med sjökortet, det visar sig att det kommit ett nytt randmärke men N- isbojen finns ännu kvar. Försten kommer ihåg att det låg ett arbetsfartyg på just det stället när vi passerade här för 4 veckor sedan. Killarna har tydloigen fått jobbet gjort.

IMG_1191

Vi njuter i kvällssolen av seglatsen och gasten för om masten håller tappert i rodret vilket hon så gärna får göra, försten har ju styrt ett antal etapper redan i sommar. Vid Napolens kista halar vi segel och knäpper på den mobila appen igen, med dess hjälp navigerar vi elegant in till BSS ända holme. Väl framme hittar vi ”en” ledig boj och förtöjer elegant, tyvärr får ingen se hur duktiga vi är fär både egen och alla tre föreningar som ligger granne är tomma.

IMG_1192

Vi firar och byter ut hamnsupen idag till bubblande. Före supén hinner vi ta en titt på holmen och hala klubbflaggan som blivit uppe trots tom hamn. Eftersom vi knappt kört svensken idag och hela nejden är tom passar vi på och fyller accun före läggdags men i motorns dån missar vi en anländande båt.

 

Småland, 0 NM

Idag blir det taraditionell seglatsavslutningsfest på småland. Visst är det tradition om det är andra gången? Mamman har dukat upp frukost uppe i stugan, så vi packar ner det vi förberett i korgen och slår oss ihop med de andra uppe på landbacken. 

Försten åker till Porkkalabutiken, eller Porkkala Marin som det numera heter. Skipper stannar kvar med kocken och rensar näten. Det blev bara en abborre, men den är till all lycka rejält stor, så det blir ceviche ikväll. Flundran släpper vi och braxarna får Jonatan sluka i sig. 

Sen blir det sotarmurre på taket, för att få bastun i bruk igen. Pappan hittar en galvaniserad vajer, som vi tror oss kunna skuffa igenom bastuugnens krök. Det är en Iki-kiuas, så kröken går runt 360*. Röret blir fint rensat, men inte en chans att trycka in vajern i kröken. Den bara tvinnar och kärvar i röret. Lösningen är naturligtvis en stadigare vajer. Gammalt förstag får göra jobbet, trodde vi. Rostfritt borde ju vara styvt, tycker man. Samma problem är det ju naturligtvis, kardlarna ser till att det tvinnar. Hjälps inte annat än att plocka bort stenarna från pipans nätbur. Skorstenen måste plockas i bitar… Det blir sotigt värre innan vi får igenom grankvistarna. Snart kommer hamnkaptenen tillbaka och vi ser till att han får dyka med. 


Snart seglar s/y Mama in och det blir välkomstskål på den fina bryggan. 

 Förbereder middagen och förvisso tvättar några också av sig. Sen blir det festflagg och champagneskål för dagens jubilarer. Vi firar s/y Mama 40 år och s/y Ellida 20 år. 

Försten har virkat en potatispåse åt Mama, som Skepparen får fiska upp från havet, med medföljande skumpaflaska i. Mycket uppskattat. 


Middagen avnjuts på terassen vid klubbhuset. Det blir grillfiesta, men först sill etc och inte minst skippers ceviche. 



En superb kväll, med kära vänner. Det är knappt så man har ro att lägga sig, och visst tar det en stund…

Småland, 18 NM

Alla verkar vara skyndsamt till högsommarträffen på Skrubbö, så vi blir de sista båtarna. En snabb koll i bastun innan avfärd och mycket riktigt har sista badarna från igår missat att gå och stänga. Nu blir det gjort i alla fall. Vi hissar snabbt segel och kryssar ut till Porkkalafjärden. Det går undan i den friska vinden, men vinden är rätt jämn och just under revtröskeln. Vi släpper bara ner levangen lite och plattar till båda seglen. Det är knappt några andra som seglar, så det är en massa motorister som får veja för oss. En båt kommer vi så nära att hunden börjar skälla, då lyfter båtens kapten gasen och driver tills vi passerat.

En Hanse med rött skrov kör med storen uppe för motor inom synhåll hela vägen. De kommer dock aldrig fast oss. Vid Rönnskär seglar vi om en X 99, som knappt har någon fart då de har kraftigt revat och dessutom pressar de. När de börjar följa våra vinklar får de i varje fall lite fart på skutan. Lite innan Småland seglar vi om en motoriserande sjöbjörn, som snabbt börjar hissa segel, vi har tydligen en positiv inverkan på vår omgivning.

Framme på Real Club Nautico de Småland kommer Hamnkaptenen och möter oss med båt, för att anvisa angöringsplats och ge anlöpningsinstruktioner. Försten klarar det galant och stannar båten lite innan önskad position, då vi vet från ifjol att det ligger en sten som hindrar oss från att flyta fram till pontonens inre ända. Mycket riktigt knackar det på när vi drar in båten för hand, så vi backar en halv meter. Snart kommer också s/y Wilhelmina, som får lägga sig med sidan till på andra sidan pontonen. Snart blir det mastgunga, när vi äntligen ligger så långt ifrån varann att det finns plats för masten att luta i gungningarna. Först bjuder dock Hamnkapten på skumpa.


Skipper drar sig ombord för att skriva loggbok. Då kommer regnet och vinden ökar. Vi knackar på igen, så Ellida får glida bak en halv meter till. Nu är dock aktern så långt utanför pontonen att den pressas ner i vinden. Skipper lägger en andra akterlina diagonalt till pontonens andra sida.

Det blir middag uppe i stugan. Vi får färsk egenodlad potatis till sillen. Hamnkaptenen har lyft den på Wilhelminas trädgårdsspalt igår.

När nät skall läggas tänder Skipper bastun. Den vill inte dra, men kanske det löser sig när varma röken pressas fram ur skorstenen. Vad vi än försöker, får vi inte skorstenen att dra. En teori är för mycket fukt i pipan. Skipper gissar på sot. Hela kvällen går till att försöka få bastun varm utan rökridå. Alla trick används för att få bastun badklar tom förlängning av skorstenen enligt inte rekommenderade föreskrifter. Vi midnatt ger vi upp och kryper till kojs.

Lilla ångestö (SB), 28 NM

Vi åker iväg och diskar medan vi tuffar ut genom de smala sundena. Det är motvind , men Skipper är ivrig att hissa segel genast när disken är undanstökad. Första slaget på styrbordshalsar tar vi aningen långt och hamnar in på det smalare faret N om Krokan och Busö. Det blir många korta slag till motoristernas förtret. Det verkar som en del segelbåtar inte heller vet vad som händer när en segelbåt kryssar. I varje fall är de väldigt sena med att visa vad de ämnar göra för att veja. 

De nya fyrarna som ersatt gamla plåtfyrarna är närapå osynliga. Tyvärr är de så gott som värdelösa som positionsbestämningspunkter under dagtid. Det är knappt så man hittar dem. 


Vi gör ännu några slag i början av pettersonska rakan, men sen skiftar vinden en aning och vi kommer åt att sträcka till Barösund. Då seglar vi om en Vindö 32 som kör för motor och kommer nästan ikapp en annan som kört om oss när vi gjorde korta slag. I Barösund hoppar Försten iland för ett snabbt butiksbesök, medan Skipper cirklar utanför hamnen. Skipper tror att detta gör att vi undviker kärringfällan vid bryggan, men där tar han fel. Försten hinner med att shoppa en Pelle P linneblus. 

Det blir kryss igen när vi kommer ut från Barösund. Nu är det Skippers tur att veva kvarnarna. Vi kommer sakta ikapp en Maxi 999. Just innan vi skall segla om dem trasslar skotet på babordsvinchen. Vinden är såpass kraftig och det hann bli fullt skotat, så att skotet sitter fast trots att vi lovar och drar baklänges med andra vinchen. Försten slår igång svensken och håller upp båten i vinden. Skipper tar kniven från pushpiten och skär av skotet vid seglet. Skotet går av med ett skär pga det pårda draget. Snabbt fäller vi till babords halsar och sen kan den avskurna pålsteken ersättas med en ny. 


Vi seglar snart om Maxin just innan vi viker av efter Ångestö. Pelle tog Skipper på shoppingen, men han fick ge sig i seglingen. 

Vi får rapport av s/y Wilhelmina att E-sidan är smockfull, men att det är gott om plats på W-sidan. Alla har sökt skydd för E-vinden bakom det höga berget. Vinden lägger sig dock till natten, så vi slipper ha vågor plaskande under aktern. 


Vi går upp till grillplatsen och tar över den för att kocka mer avancerat. skipper får ansvar för citronrisotton och Wilhelminas Skeppare fixar grillandet av den hela hönan, fenkålen och avocadon. Vi putsar också upp den rostiga muurikkan och fräser upp sockerärter med vitlök på den. Sommelier väljer att servera en italiensk rosato till. 


När förstarna går i dambastu steker skepparna plättar med matroserna, som har plockat blåbär att piffa upp sylten med. I bastun får vi uppskattande kommentarer om menyn, och visst var det läckert. 

Matgrufvan (SB), 0 NM

Vi bestämmer oss för att stanna i hamn, då det lovas hård kryss. Vi njuter istället av det sköna solskenet i skyddad hamn. Det blir både mete och håvar, samt annat hamnpyssel. Skipper plockar en stor påse nässlor tillsammans med s/y Wilhelminas skeppare. Kontorsrotta som han är, har skipper handskar på sig. Kollegan som är kock, tycker det går bra med bara fingrar.


När vi väl kommer oss för att gå för att boka dagsbastu är turerna redan bokade kl 13-17 i Grufvans bastu. Skepparna täcks inte ta den följande turen och velar om inte vi är tvungna att värma Gropens bastu. Under tiden har en annan av de överliggande båtarna bokat den tiden och många andra. I slutändan blir det alltså varken prefererad bastu, eller badtid. Där fick man för att tänka på dem som kommer inseglande under eftermiddagen. Vi tröstar oss med lite prosecco, som med sin trådsäkrade kork passar väl till förstarnas handarbeten.


Middagen serveras idag på s/y Ellidas aktersoldäck. Det blir lammracks, grisfile och diverse läckra grönsaker på grillen. Sommelier väljer ett utsökt Rhone-vin till. Vi njuter så av den läckra middagen att vi missar 1/2 timme av bastuturen. Tur att vi har två timmar bokade, en per båt. Efter bastun blir det ännu nässelplättar på bryggan, med en chilensk Sauvignon Blanc till.

Matgrufvan (SB), 30 NM

Vi bjuds på frukost på Ti-House’s terass. Brödet är nyrostat och solen värmer i den stilla vinden. Frukosten är undantagsvis dukad på havssidan. Snart är det dags att kasta loss och vi tar farväl. Tack för trevlig samvaro, vi kommer gärna åter. 


Snart är vi seglingsklara, men efter ca 30 min, när den lilla vind vi har mojnar, inser vi att vi inte kan bli och guppa i stiltje. Skall vi komma till Matgrufvan idag får svensken börja jobba. Till Hangö vill vi inte, då det garanterat är fullsatt med alla återvändande semesterseglare. Upp med konen och motormarchen får börja. 


Svensken och engelsmannen tar oss framåt och innan Tulludden blir det riktigt trångt i faret. En stor planande motorbåt visar prov på bristande sjövett, när han klämmer sig mellan oss och en annan segelbåt i ett mellanrum som jag bedömde som minsta trygga. Han verkar bedömma det som normalt, eftersom han håller samma halvbåtbredds-avstånd till följande också. Till saken hör att han anpassat farten till maximal vågbildning. 


Vid Abborgrund vaknar äntligen vinden och vi rullar snabbt ut focken. Vi får nätta 3+ knop på kryssbog. Snart kommer skonaren Valborg tuffande föebi med sina fina nya träfärgade fribord. Vinden lägger sig innan vi är framme, men Skipper njuter av att söka de sista krusningarna och glida fram i den svalnande kvällen. 


Just när vi skall glida in i sundet till hamnviken kommers/y Wilhelmina fram i ändsn på rakan från inre faret. Vi angör vid bastubryggan, mitt på. När Wilhelmina angör styrbord om oss får de bottenkänning, trots 1,9 m djupmarkering. Vi flyttar till lilla bryggan vid berget istället. Det är lång väg till landhuset med hamnboken, så vi tar lilla Wilde över viken. 


Grillmiddagen avnjuts som pick-nick på egen brygga. Sedan blir det sjöbjörnsbastu och kvällen avslutas med sällskapsspel i kajutan.